lever..

rättegången är avklarad.. iallafall för vår del.. gjorde vad vi skulle och sen fick vi gå.. innan rättegången var jag lite pirrig och nervös.. känns som det enda man sett är amerikanska filmer och tv-serier där de vrider och vänder på allt du säger vid förhör.. så blev det inte.. men det är ju inte så lätt att veta innan..

känslan när jag gick därifrån var självfallet lättnad.. men fram för allt sorg.. den tjejen hade inte haft en helt lätt uppväxt.. det förstod man om inte innan så när försvaret krävde att frivårdsrapporten skulle avläggas bakom stängda dörrar..

så just idag är jag tacksam.. inte för allt.. men för mycket..

tacksam för min stabila uppväxt.. tacksam för att pappa lärde mig att klättra i träd.. tacksam för att mina föräldrar alltid brytt sig och satt upp gränser.. tacksam för alla godnattsagor mamma och pappa läst för mig.. tacksam för mina vänner.. tacksam för att själv kunna ta beslutet att gå ut i eftermiddagssolen och låta solen värma ryggen på mig när jag långsamt går i slasket med tårar som rinner ner för kinderna när sorgen och tacksamheten liksom väller över..

först idag insåg jag också hur illa det hade kunnat gå..

för att sammanfatta dagen

och TACK!